During
our
childhood,
we
all
must've
written
poems
and
essays
stating,
'India
is
my
country
and
I
am
very
proud
of
it'.
The
sad
part
however
is
that,
today,
it
seems
that
we
are
not
doing
enough
to
make
our
country
proud.
After
all
the
untimely
attack
on
Mumbai,
the
Master
of
words...Mr.
Wordsmith
himself,
prasoon
joshi,
in
his
way
through
the
free-flowing
poetry,
leads
us
from
darkness
to
light.
Presented
here
are
the
gems
from
his
touching
poem:
Is
baar
nahin
Is
baar
jab
woh
choti
si
bachchi
mere
paas
apni
kharonch
le
kar
aayegi
Main
usey
phoo
phoo
kar
nahin
behlaoonga
Panapney
doonga
uski
tees
ko
Is
baar
nahin
Is
baar
jab
main
chehron
par
dard
likha
dekhoonga
Nahin
gaoonga
geet
peeda
bhula
dene
wale
Dard
ko
risney
doonga,utarney
doonga
andar
gehrey
Is
baar
nahin
Is
baar
main
na
marham
lagaoonga
Na
hi
uthaoonga
rui
ke
phahey
Aur
na
hi
kahoonga
ki
tum
aankein
band
karlo,gardan
udhar
kar
lo
main
dawa
lagata
hoon
Dekhney
doonga
sabko
hum
sabko
khuley
nangey
ghaav
Is
baar
nahin
Is
baar
jab
uljhaney
dekhoonga,chatpatahat
dekhoonga
Nahin
daudoonga
uljhee
door
lapetney
Uljhaney
doonga
jab
tak
ulajh
sake
Is
baar
nahin
Is
baar
karm
ka
hawala
de
kar
nahin
uthaoonga
auzaar
Nahin
karoonga
phir
se
ek
nayee
shuruaat
Nahin
banoonga
misaal
ek
karmyogi
ki
Nahin
aaney
doonga
zindagi
ko
aasani
se
patri
par
Utarney
doonga
usey
keechad
main,tedhey
medhey
raston
pe
Nahin
sookhney
doonga
deewaron
par
laga
khoon
Halka
nahin
padney
doonga
uska
rang
Is
baar
nahin
banney
doonga
usey
itna
laachaar
Ki
paan
ki
peek
aur
khoon
ka
fark
hi
khatm
ho
jaye
Is
baar
nahin
Is
baar
ghawon
ko
dekhna
hai
Gaur
se
Thoda
lambe
wakt
tak
Kuch
faisley
Aur
uskey
baad
hausley
Kahin
toh
shuruat
karni
hi
hogi
Is
baar
yahi
tay
kiya
hai
Story first published: Wednesday, December 3, 2008, 16:12 [IST]